Säg mig vägen till det svårfunna målet

Låt oss gå upp på taket ikväll
Där vi kan se stjärnorna skimra
Låt mig hålla din hand och lyssna till dina hjärtslag
Jag vill att du kysser mig på pannan före vi säger god natt
Men tänk om jag vaknar ensam på taket
Bland morgontimmarna, utan dig och de skimrande stjärnorna
Då är jag ensammast i världen.
 
Vad var vår egentliga intrig?
Var vi dom som vann genom kärlek utan krig?
Var vi fientliga eller kanske bara rädda?
Hittade vi inte målet så vi tillslut blev vilseledda?
Eller var vi bara en lögn vi trodde på för en minut?
Var det därför det var svårt med både början och slut?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback